Jag grät faktisk för några minuter sen inne på mitt rum. Jag vet inte helt 100 varför, men jag bara kände att det kom något blött från ögonen rinnande ner från kinden. Men det är inget som jag ska ta upp mer här på.

Men det som får mig att gråta är minne, båda för glädjen och sorgen. Vänner som sviker, ljuger och bara lämnar en, bråk och problem. Det är rätts så mke och jag kan ju inte sitta här och babbla upp allting. Men det är ju oftas sorgen som får tårana att rinna ner från mig, det är ju det mesta. För glädjen så gråter jag intt så jätte mke för, det kan bara vara om det är något jätte fint minne. När man var mindre så kunde man ju börja gråta när man slog sig eller något liknadne. Men det gör inte jag så mke idag, om jag slår till bara något lätt så bryr jag mig inte mer om det. Men om jag slåt i hårt och får ont så skriver jag "fan", "jävlar" eller något. Mer händer inte.

Det är ju mig själv också som får mig att gråta. När jag är på dåligt humör eller inte någoting går för mig så kan jag bli förbannad, men senare så kommer tårarana ist. Humöret gör mke för det blöta.

bilden från google