Dax för mig att skriva av mig lite igen. Många har frågat mig samma fråga på senaste tiden. Så nu kände jag tvong att dra upp det här så jag slipper skriva samma historia om och om igen för varje person. Läs hela texten så du slipper undra mera och fråga, för alla svar har ni i texten här nedan. Jag vet, kanske lite lång men den är värd att läsa ~ 

Många kommenterar, smsar och frågar mig hela tiden om mina föräldrar ska skilja sig, och här får ni svaret. Ja, det ska dom. Fick reda på't första eller andra dagen av 2012. Så jag fick en tuff start på mitt nya år. Jag tog hela den här grejen väldigt hårt. Så jag hade ingen kontakt med någon vän på hela den veckan ungefär (hade ju fortfarande jullov en vecka till då) Jag unvek att prata med dom osv, eftersom jag mådde så dåligt. Men när skolan började försökte jag vara som vanligt och låssades som ingenting. Jag är ingen som vill sitta och prata om det, för det klarar jag inte. Så jag valde att inte berätta för mina vänner på direkten, utan väntade tills jag blev med redo. Men jag kan dra upp historian här så ni slipper fråga hela tiden.
Så det är min mamma som ska flytta in till staden Västervik. Pappsen vill bo kvar här ute på landet. Men vi får se hur länge han får och klarar det. Eftersom han inte har något fast jobb ännu, och har svårt att få det. Eftersom han aldrig har gått på gymnasiet. Och det är för att på hans tid så fick man jobb i ungdomen så lätt. Så han började jobba efter han hade gått ut nian. Men fabriken som han jobbade på la ner för något år sedan nu. Och sedan dess har han varit arbetslös men praoat lite här och var. Så just nu så prakteserar han på en annan fabrik. Så det kanske blir svårt för honom att behålla huset eftersom han inte tjänar så mke. Men vi får se vad framtiden bjuder på. Annars om det går dåligt, så kanske han sätter sig i en billig lägenhet i Ankarsrum eller Gunnebo eller något liknande. För att samla ihop sin ekonomi. För han vill inte bo i Västervik, hellre landet skulle jag tro. Han är ingen redig stadsmänniska.
Men iallafall, så min familj kommer sprittlas. Det känns åt helvete. Men bättre det än att bo ihop. Mina föräldrar skiljs inte för att de bråkar och sådant. Det är mera att de här tappat känslorna för varandra.
Mamma ska flytta den 1 April till vår nya lägenhet. Det är det bestämda datumet. Men som det ser ut, så får vi nog flytta tidigare. Jag tror själv mitten av Mars. Men vi får se. Nu förtillfälligt, så bor hon inte hemma. Hon bor hos en kompis i stan. Och vi två får träffas ungefär en gång i veckan typ, om hon har tur. Min pappa är hemma och drar sig, och jobbar på vardagarna. Så honom träffar jag stort sett varje dag om jag inte har något annat för mig. Robin är fortfarande hemma och har inte flyttat hemmifrån. Honom träffar jag också ofta, om han inte är i stan eller något sådant med sina vänner. Och Anna bor hemma ännu. Men hon är mycket i Västervik nu hos sin pojkvän. Så jag får sällan träffa henne också. Vilket som jag tycker är jätte synd, och jag saknar henne grymt mke.

Men lägenheten tycker jag är bra faktiskt. Den ligger bra och den är snygg. Det är ett hus, men tre lägenheter i. Vi får hela övervåning för oss själva. Och så är det två lägenheter där nere. Ena familjen är en barnfamilj, med en man, kvinna och en liten unge. Andra familjen vet jag inte redigt. Men jag har för mig att det bara är en kille där. Men lägenheten är snygg. Ovanlig i formad och rum osv. Den gillar jag faktiskt och tror att jag kommer trivas. Den är på ett perfekt plats också. Den ligger mellan Willys och stationen, om någon förstår vilket område jag menar då? xd vår gata heter skeppargatan eller något liknande. Men lägenheten är en femma, men jag vill få den till en sexa. Eftersom det är sex rum, ett kök och två badrum (vardagsrum är en av de sex rummen om ingen förstår sådant) Men den är nära till allt. Buss/tågstationen, gymnasiet, mataffär, sjukhuset, kyrkan(?), självaste stan, en del vänner, Lysingsbadet. Vi kommer liksom ha allt runt om oss, och det gillas.

Så, hur kommer jag bo med veckorna och sådan? ja, jag funderar på det väldigt mke. I början kommer det ju bli hit och dit hela tiden för packning och sådant. Men sedan kanske jag kommer bo kvar hos min pappa mest. Eftersom det är närmare till skolan and so. Och ja, jag ska antagligen gå kvar i Ankarsrumskola. Och det kanske tar lite tid att vänja in mig i allt det här också. Och att åka framocktillbaka varannan vecka kanske blir jobbigt för mig i början. Men mina föräldrar vill ju att jag bor så, så att de båda får träffa mig i jämn mellanrum och blablabla. Men jag får se om jag vill göra så när jag har vant in mig i allt. Mina syskon då, hur kommer de bo? Anna säger att hon kommer bo i stan hela tiden. Och kanske komma till pappa ibland någon helg i månaden. Men jag förstår henne faktiskt. Hon har skolan, alla sina vänner, pojkvän och sånt där i stan. Och det är det jag är livrädd för. Att förlora kontakten med min syster. Vi kommer inte träffa lika ofta. Och det är svårt för mig, för vi har en rätts så udda och komplicerad kontakt som andra syskon inte har. Det är svårt att förklara. Och den speciella kontakten är jag livrädd att förlora. För om jag förlorar den, förlorar jag min syster. Usch, vill inte tänka på tanken ens. Så vi fortsätter. Robin vet jag faktiskt inte hur han vill bo. Han kommer väl mest fara som han vill, haha. Nej men jag har ingenaning faktiskt. Han är ju tjugo nu också, kanske dax att flytta hemmifrån?

Sådär, nu vet ni vad som händer i mitt liv då. Och som jag tror att en del av er har räknat ut, är det pga allt det här som jag inte plugga och inte gillar skolan längre. Jag påverkas som in åt tusan av allt det här. Så jag la av med skolan för några veckor sedan. Igår var den första dagen jag plugga riktigt redigt på här hemma. Alla de andra proven och läxor som jag har haft, har jag sumpat som bara den. Men jag har inte brytt mig. Men jag ska försöka komma igång med skolan igen. Men det kommer gå åt helvete så ah. Förvänta er ingenting.
Det var därför jag blev skickad till skolans kurator i början av terminen också. Jag vet inte om jag nämde det här på bloggen. Men Ankarsrums kurator sökte upp mig och gav mig en tid till att komma till henne. Hon sa först att det handlade om min syster. Och jag blev livrädd om att hon hade blivit nerslagen eller något liknande, haha. Men iallafall, att hon sa att det handlade om min syster var nog för att Anna hade fått ett "utbrott" eller vad man ska kalla det för, i hennes skola pga allt det här. Så hon pratade ut med en asistent i hennes skola, Lotta, som hon litar hundra på. Och Lotta oroade sig över mig att jag också var sånhär i skolan och att det påverkades. Därför ringde hon min kurator för att boka tid åt mig. Men jag var bara hos kuratorn några fem minuter sedan stack jag. Jag litar verkligen inte på okända personer, och verkligen inte på henne. Hon säger att hon har tystnadsblick, men håller det inte alls. Och jag behövde inte prata ut med henne, jag hade mina egna vänner och syster.

Men som jag sa, jag mår dåligt fortfarande över allt det här. Och jag vill helst inte prata om det, men jag vill absolut inte att ni ska gå och tycka synd om mig och förändra er mot mig och blablabla. Jag vet redan personer som har blivit så. Visst, det är väl gulligt av er. Och det är ju helt okej att ni frågar hur det är med mig osv. Men inte så pass mke att ni förändras mot mig och pratar om det hela tiden, för då tänker jag ju mer på't vilket som jag inte vill. Jag är glad att mina klasskamrater som jag har berättat det för inte tog det så. Utan de kör på och drar sina elaka kommentarer över mig som det brukar och behandlar mig lika illa :') haha nej men ah. Och om jag berättar för dig, sprid då det inte vidare till nästa. Jag får reda på't lättare än vad du vet. Och det är bara onödigt att göra det, för då bevisar du ju själv att du inte är någon att lita på. Och så vill jag gärna berätta det själv för dom som inte vet. Så att dom håller käften och slipper gå och fundera över det och hör det från rätt person, alltså mig då. Punkt och slut! Tackar och bockar, jag var klar för stunden! :) ha det gött allesammans!