Jag minns inte hur gammal jag var när jag fick min fösta förhållande. Men antagligen hade jag som andra 5-åringar.  Något förhållande då man inte ens visste vad ett förhållande var. Någon bara går fram till den andra och säger "nu är vi tsm" och den andra "okej"!
Men så är dom fortfarande bara vänner och inte ens förstår sig på kärleken. Men dom mindra barnen har ju sin fantasi. Alla har ju varit liten någon gång :)

Men den längsta och seriösta förhållandet jag hade när jag var mindre som jag kommer ihåg nu var med Filip.
Jag vet inte redigt vilken klass vi gick i eller hur gamla vi var men vi borde vart rätts så små. Och jag kommer inte ihåg hur länge vi var ett par heller. Men det finns en orsak att jag inte kommer ihåg eller har koll på det.
För det första så var en person som försökte göra slut mellan oss hela tiden och gjorde saker för att jag och Filip skulle göra slut, bråka eller något liknade. Och för det andra så var vi ju ganska små kan jag ju ana eftersom jag inte kommer ihåg så mke om det.
Men personen som gjorde det där mot oss hela tiden, det löste sig alltid, och bortsett från det så höll förhållandet väldigt länge. Och jag kommer ihåg, vi visste vad kärlek var. Jag var verkligen kär på riktigt. Och det var inget sådant fjantligt förhållande utan vi var med varandra hemma. Hade det mysigt med pussar och kramar.

Men nu förtiden så är vi bara vänner och det går bra. Vi var inte precis ovänner när vi hade bestämt att göra slut.
Utan vi både bestämde att vi skulle fortsätta att stå varandra nära och vi lyckades.
Men nu mera så går ju jag i A-klassen och han i B. Så vi ses inte varandra så jätte mke, men vi hälsar och pratar ändå när vi ses. Och båda vill bara vara vänner och vi ser inget i varandra längre.