Jag har två ovanor som jag gärna inte skulle vilja ha, men jag skriver nog bara om en. Det är att jag är envis med att gå upp om morgonen. Varje vardag då jag ska gå upp för att äta frukost o.s.v innan skolan så vägrar jag kliva upp ur sängen. Oftas då tänker jag bara på att jag har hur mycke tid som helts på mig och att skolan inte börjar på länge. Och så väntar jag till den sista kvarten innan bussen går, då kommer jag på att jag inte har så mke tid kvar. Då inser jag att jag måste hoppa upp ur sängen och stressa för att hinna. Jag tänker varje gång när klockan ringer att jag kan gå upp hur enkelt som helts ur sängen utan några problem, och att jag hinner att ligga kvar en stund till i min säng. Men då blir det bara att jag somnar om och det är helt plösligt bara en kvart kvar tills jag missar bussen. 
På helgarna då det är ledigthet så är det inte likaså, då vill jag oftas upp och göra något av dagen. Men det kan hände att jag sover ganska så länge men det beror bara på att jag inte vaknar på min egna hand, och att det inte är någon som väcker mig.

Då vet du ett av mina största problem ;)