Det är ofta jag ligger och tänker. Tänker på allt som ingen annan brukar göra. Jag tänker djupt in i saker och ser saker helt annorlunda än vad andra gör. Och jag har kommit fram till en sak, varför går jag bara runt i huset och mår dåligt? jag kom inte till världen för att deppa ut det för en sak, utan att leva det. Allt kommer lösa sig, inget är omöjlig och om jag kämpar så kommer det här bli toppen. Tiden läker sår. Och jag är ju inte ung föralltid. Så jag måste ju ta vara på min tid här, och det vill inte jag göra genom att må dåligt. Visst, jag kan ju inte precis bli världens lyckligaste tjej eftersom mina föräldrar ligger mitt i en skilsmässa och det kommer jag ju alltid ha i tankarna. Men det skadar ju inte att försöka att leva livet. Men de ligger bara i en skilsmässa, de är ju inte precis påväg att dö. Och inte mina syskon heller. Jag kommer ju alltid få träffa dom och de kommer ju alltid finnas här för mig.
Och varför se det negativt när jag egentligen får det dubbelt så bättre nu? Jag få två hem, två egna rum, två egna garderoben, två badrum, dubbelt med kläder, dubbelt med saker, dubbelt med ägor. Och vem vet, kanske dubbelt med föräldrar. Inte för att det precis är det jag är ute efter. Men jag försöker se allt posetivt.

Det är ofta jag får känslan av att bara storttjuta, skrika och slå sönder alla saker som står i närheten. Men jag lyckas för det mesta hålla det inom mig. Och alla har rätt att vara ledsna, arga och må dåligt. Men just nu när jag skriver det här, så känner jag inget av det dära. Jag känner mig super glad. Liksom, jag och mina vänner o familj lever ju och vi alla har det bra. Tänk de stackarna i afrika som varken har familj, vatten, mat, hem och så. Våra liv är ju så mycket bättre jämförs med deras. Och vi snappar upp en lite mini sak och mår dåligt över det. De är väldigt många som gör så. Men jag har det bra här. Eftersom jag har allt det jag behöver. Jag ska inte må dåligt mer över det där. Jag känner mig redan ännu bättre, det här kommer bli kanon! Jag har redan massa saker planerat för min framtid efter allt det här. Och om jag vill, så kommer jag lyckas jätte bra.

Herregud, nu vart jag ju på ett jätte bra humör :D men det kanske låter lite som att jag inte bryr mig längre om mina föräldrar. Visst gör jag det och är orolig och så. Men det här ska inte behöva förstöra mig heltid. Jag ska börja kämpa för skolan igen, och få min utbildning som jag behöver. Och kämpa för att börja äta igen. Så att jag får min näring och energi så att jag lyckas gå genom mitt liv. Jag ska börja kämpa för min familj och mina vänner, så att ingenting går snett och fel. Jag ska helt enkelt börja kämpa för mitt liv och bli glad och lycklig igen. Bort med allt negativt och hit med allt posetivt. Det hjälper faktiskt att skriva av sig, på ett bra sätt som jag gjorde nu. För man blir verkligen glad. Jag tror jag ska klä på mig och gå ut nu i det friska vädret och njuta av att jag fick min chans att komma till världen :D Vi hörs!